Jag kommer tyvärr inte att kunna delta i #blogg100, så som jag önskat. Ack! Det är inte brist på ämnen som hindrar mig, absolut inte, jag kan på rak arm komma på ett hundratal saker att skriva om i olika varianter, men...
Igår klev jag av på fel tunnelbanestation på fel linje.
Idag klev jag av ett tåg i fel stad.
Jag är som sagt "bara" 42.
Mitt skrivande behöver koncentreras till andra platser just nu, och jag hade inte räknat med att det skulle uppta så pass mycket energi. Rättare sagt: Jag trodde att #blogg100 skulle distrahera mig från nödvändigt ont, vilket det kunde ett antal timmar. Men jag vill göra detta bra... jag vill inte bara slänga ur mig texter. Erkänner villigt min fåfänga på denna punkt.
Skriva fortsätter jag såklart med, även bloggande, men troligen inte inom ramen för #blogg100 - nu när dag 23 går mot sitt slut... Lite retligt att behöva "ge upp" så tidigt, men jag hade länge tänkt starta en ny blogg och nu har jag gjort det. Tacksam alltså!
Det är ändå en liten skatt som finns "där ute" i form av allehanda bloggskribenter. Jag har bara kollat lite, men kan med säkerhet säga: Bravo alla bloggare! Kul att ni sätter ord på era tankar, reflektioner, erfarenheter, kunskaper, minnen och spaningar.
Att dela med sig är alltid generöst. Det är som en fröpåse av gemenskap, som man sprider ut över människor som befinner sig på olika orter, i olika kvarter, vid olika skrivbord, på olika caféer, i olika soffor, vid olika sorters skärmar och tangentbord vid olika tider på dygnet. Skickar ett hej till er alla!
Nu när jag inte har pressen på mig kan jag "glatt" skriva vidare på bloggen... Det är inte bloggen som har pressat mig i första hand, men jag behöver slipa på min medvetna närvaro, vilket jag fått tydliga bevis på.
#blogg100
#loggbok42
#dag23
Weiter geht´s. And it goes on. /Hälsning från ett tåg någonstans i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar