När nyheter blir spam och jag drunknar i skvaller

En måndagskväll i mars kommer jag på mig själv med att ha traskat omkring en timme vid kändisskvallrets avgrund, ja ni vet säkert var någonstans. Det är inget jag är stolt över, men mer glamoröst blir det inte vissa dagar för denna 42-åring. Nyfikenheten tar överhand och jag följer sporadiskt vissa personer, vars livsöde gripit tag i mig. Men det är en hårfin gräns mellan sociologisk studie och smaklös frossa.

Adjö till kvällstidningarna?

Jag älskar tidningar av alla slag, det är nästan en besatthet. Papper är att föredra, men jag har såklart accepterat de digitala versionerna... Sen en tid tillbaka går det dock knappt att slösurfa på kvällstidningarnas sidor, eftersom reklamen är olidlig liksom tv-inslagen. Jag förstår faktiskt inte det här med att tidningarna måste göra nyhets-tv. Varför är det nödvändigt? För reklamfilmerna? Vilken är den primära målgruppen? Är det yngre som inte orkar läsa en en enkel tidningsartikel av kvällstidningstyp? 

Herregud, jag låter som en gammal Svenska Dagbladet-prenumerant! I alla fall som de lät 1997 när jag sommarjobbade på tidningens kundtjänst, men jag undrar uppriktigt om det finns en allmän efterfrågan på kombon tidning+tv+webb.

Jag får väl anta det. Själv klickar jag genast bort artiklarna av ren motvilja och sänker förfärat volymen om jag missat det, för att slippa höra en ung stackars journalist med lam röst läsa något telegram ackompanjerat av nyhetsbyråbilder, bara för att denne har tvingats bli "multimediareporter" i nutidens medielandskap. (Okej, inte alltid så illa, men tillräckligt ofta.) Nämnda jobbtitel känns som ett mardrömsord som jag sett i annonser ibland. 

Textmänniska flyr till Twitter

Jag har inget emot webb-tv generellt, det vore ju absurt, och jag minns exempelvis att en tidning hade den förmodligen bästa politiska debatten i den senaste valrörelsen, men just detta att varenda "senaste nytt" som toppar kvällstidningarnas webbversioner måste ha "tv+live" inklusive reklambanners. Ett behov eller krav på rörlig bild slår ut de hantverksmässiga texterna och det gillar inte en textmänniska som jag. De nyheter jag hinner bli nyfiken på kollar jag istället upp i någon annan kanal, förmodligen på Twitter.. Säga vad man vill om detta sociala medium men jag blir i dagsläget inte påtvingad någon annans skrikande koncept. Att andra röster skriker högt på Twitter är förvisso ett problem i längden, men det är också en annan historia.

#blogg100

#loggbok42

#dag7

Edit: Ovanstående är främst en betraktelse över att jag nog är på väg att sluta läsa de klassiska kvällstidningarna digitalt. Det betyder inte att jag "på riktigt" inte förstår varför utvecklingen ser ut som den gör med pengar, konkurrens och tittarsiffror. Jag tror inte att mediehusen sörjer om min målgrupp försvinner. Sen finns det andra sammanhang där jag tycker att tv på webben fyller en bättre funktion, men jag vill gärna välja i vilken form jag tar till mig information - inte översvämmas av filmklipp så snart jag ser en intressant tidningsrubrik. Får i alla fall ge Aftonbladet att det ännu är förstakälla när något just har hänt.